Min doktorsavhandling handlar om prosodi/språkmelodi i de ursprungliga språken av Taiwan, dvs. de ‘formosiska’ grenar av den austronesiska språkfamiljen.
Formosiska och austronesiska språk
Den austronesiska språkfamiljen är den andra största språkfamiljen i världen (efter antal språk), och innehåller språken av länder t.o.m. Hawaii, Nya Zeeland, Madagaskar, och Indonesien. Familjens urhem består i Taiwan, och de språken inom Taiwan är så avlägset besläktade till varandra som de är till språken ut i Oceanien.
De formosiska språken är hotade språk: överföringen mellan generationer av dessa språk är låg, och barn i ursprungliga samhällen uppfostras ofta på kinesiska hellre än på språket av deras stam. Om överföringen slutar helt är det nästan omöjligt att återfå språket som kommunikationsmedel. Även de få språken som har lyckats ‘återuppväckas’ som hebreiska genomgick en stor förändring i deras egenskaper och ordförråd. En av anledningarna att göra beskrivande studier i språkvetenskap är att språket kanske kommer att inte finnas ett decennium från nu.
Trots de stora skillnaderna mellan de formosiska språken har de också gemensamma egenskaper. Oftast är verbet första ordet i meningen, och de flesta har små konsonant- och vokalinventeringar (och därför längre ord). Min avhandlingsforskning satt frågan: vad har de för egenskaper inom prosodi/språkmelodi, och är några av dessa egenskaper gemensamma bland språken?
Prosodi och språkmelodi
Prosodi och språkmelodi (eller ‘intonation’) är studien av mönster i fonologi som handlar om andra strukturer än konsonanter och vokaler. Prosodi frågar till exempel: är en stavelse i ordet högre i volym, tonhöjd, och/eller längd? Var i ordet är den betonade stavelsen? Är alla vokaler och konsonanter tillgängliga i betonade och obetonade stavelser? Hur många ljud kan vara i rad tills en ny stavelse parsas?
Intonation är ett delfält av prosodi, som undersöker hur tonhöjdrörelser används för att förmedla information och prosodiska struktur. Till exempel, svenska, danska, och norska har betonade stavelser i samma plats på många ord, men den betonade stavelsen bär en hög ton på svenska och en låg ton på danska och norska på samma plats. Många språk t.o.m. engelska kan använda en hög ton på slutet av meningen att skapa en fråga från en ordsekvens som annars skulle vara ett påstående.
Prosodi är en död vinkel i lingvisternas ansträngningar att beskriva världens språk. Både inspelningsutrustningen som kan bäras till fältet och teorin om hur att analysera de resulterande inspelningarna är relativt nya. Därför har beskrivningen av prosodi i hotade språk blivit ett lopp mot tiden. Mitt mål med avhandlingsforskningen är att lägga till de tillgängliga data om dessa språk och att börja ett samtal om hur de kan analyseras och integreras i befintliga jämförande studier i prosodi.